Alright! Då har vi gått loss. Siffror och uträkningar för (nästan…) alla behov. Men, är det inte egentligen hitte-på alltihop? Kan man verkligen lita på det här?

Linda introducerade ett nytt bra ord som jag valt att ta fäste vid – (Gu)es(s)timating. Gillar det! Vi guestimatear helt villt. Härom kvällen räknade vi ut att det går 18 hjul i sjukvården per medborgare i Sverige och att vår uppfinning skulle generera en marknad på 3 760 000 000 000 per år! Strålande tider!! Eller… en väldigt spekulativ form av guestimating? Vem satte sig på miniräknarens nolla?

George W Bush hjälper oss att sammanfatta veckan som gått med några mycket kloka ord:

Helena för Team Barnonkologen

En djuplodande observationsstudie någonstans mellan Åbo och Stockholm

Nu är observations fasen över (men inofficiellt så kommer den fortsätta ändå någon vecka till för dom kommersialla behov vi finner mest intressanta…). Den här sista veckan har vi extra energisk försökt att observera allt som vi inte har hunnit titta på tidigare. Som grädde på moset så blev vi medbjudna på en kryssningskonferens till Åbo (torsdag), ett stort tack till klinikchefen Gunnar för att han bjöd med oss. Det var en mycket trevlig tillställning. Tack!

Nu blir nästa vecka mycket spännande, den sk. urvalsveckan. Det är nu agnarna skall skiljas från vetet. Det gäller nu att använda sin tid på ett mycket klokt sätt eftersom det är så mycket som vi skall gå igenom på så kort tid. Det gäller att inte fasta och bli sittande utan att hela tiden komma framåt. När vi om några år tittar tillbaka på vart det var vårt multinationella medtech företag hade sin egentliga början, så tror vi att vi kommer att vara överens om att det var på urvalsveckan 2013 det startade.

“Design is not making beauty, beauty emerges from selection, affinities, integration, love.” – Louis Kahn

Team Transplantation

Veckorna fortsätter med nya intressanta möten och insikter i en allt snabbare takt och insikten att vi närmar oss observations fasens slut har blivit en bitter sanning. Det finns fortfarande så mycket att titta på, fråga om och undersöka vidare, för när man delar upp saker i små enheter så blir varje enhet som ett universum av möjligheter och ytterligare frågor. Men att samla för samlandes skulle och intresse har man inget för.

Under veckan som gått har mycket tid gått åt bestyrka observationerna, genom att ta reda på bakgrundsfakta om våra formulerade behov, för att se vilka vi vill gå vidare med till nästa fas. Som i ett led av att skapa en bättre förståelse för den vård patienterna får, har vi tagit kontakt med Barncancerföreningen i Stockholm och lyckats nå ut till flertalet cancerpatienter och deras anhöriga i Stockholms området. Syftet med detta var att ställa frågor till vårdtagare och deras perspektiv på sin vårdbehandling, inför den stundande intervju faserna med anhöriga och patienter på ALS som nämndes i det förra blogg inlägget. Redan första dagen efter utskicket så hade flertalet medlemmar delat med sig av sina erfarenheter, och vad som från en början liknade mer en vanlig enkätundersökning hade nu förvandlats till en kvantitativ djupintervju. Denna snabba och tämligen tidseffektiva undersökning bidrog till en ökad insikt om patienternas situation och har förberett oss inför den sista veckan av observation.

Att leta efter kvantitativ information var lite av veckan signum, då vi även fick tillgång till avdelningens avikelse rapporterings system. Ett system där sjukhusets personal kan skriva in avikelser som sker under arbetstiden, helt annonymt och fritt ifrån patientin/ personal information. Genom att söka igenom denna databas, kunde man ur ett historiskt perspektiv se hur olika problem dykt upp och som vilka som varit just tidsspecifika. Dessvärre så var inte detta den guldgruva som vi trodde att det skulle vara från början, men den gav oss en historisk förankring i avdelningens problematik som kanske kommer visa sig användbar lite längre framöver.

Inför veckan som kommer så ser vi mycket framemot Barncancerfondens Populärvetenskapliga konferens ”Hopp&Framsteg” på World Trade Center där vi kommer få träffa Världsledande forskare inom området.

En mycket intressant vecka går oss till mötes!

Valfri medlem i team transplantation.

Då var det dags. Höstförkylningen. Hela vårt team är drabbat och den senare halvan av veckan gått åt till att kurera onda halsar och rinnande näsor. Vårt sjukdomstillstånd har omöjliggjort närvaro på kliniken, men vi har trots det lyckas göra ett par riktigt intressanta observationen denna vecka i vad man skulle kunna kalla perifera verksamheter till transplantation, i det här fallet röntgen och ett privat företag som ger dialys till njurpatienter.

Det börjar dra ihop sig till slutet på observations studierna. Kommande vecka är sista veckan och vi har ungefär 1.000.000 saker att reda ut och fråga om. Vi vet inte hur dom andra teamen känner, men vi hade gärna fortsatt ett tag till med observationerna. Det är inte förrän nu som det har börjat utkristallisera sig vad som kan vara av intresse att studera och observera djupare. Det måste dock sägas igen. Vi har fått otroligt bra hjälp av kliniken, vi har fått tillgång till allt och alla som vi har velat träffa eller observera, det är mycket uppskattat!
Men, det är lika för alla, så vi får försöka krya på oss i helgen så att vi är starka och friska kommande vecka så vi kan reda ut åtminstone 999.999 av dom 1.000.000 saker vi har att göra fram tills urvalsveckan.

Hälsningar

Team Transplantation

I ett hörn på avdelningen ser jag ut över långa korridorer med jäktade doktorer och än mer springande sjuksköterskor som med stora hjärtan lugnar de föräldrar, vilka drar sina fastklamrade ovetande barn på sina droppställningar. Barnen, det handlar om barnen, sittandes där på sina runda skivor vid droppställningens botten (en egnhändig uppfinning för just Barnonkologens avdelning) spanande tio centimeter ovan backen, tolkar allt i den vuxna världen med sina små barnaögon. En del nyss inkomna för diagnos, en del mer långavariga, men alla ovetandes om vad framtiden bär. Styrkan som föräldrarna uppbådar inför den som är dem mest kär i livet, är fantastisk att få bevittna men också väldigt betungande. Detta är den absolut tyngsta och jobbigaste arbete som jag innehavit, men också den mest givande och inspirerande.

Under de två veckor som passerat har vi varit personalens skugga vid den barnonkologiska avdelningen på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Fyra individer med helt olika spetskompetenser, som nästan maniskt legat efter sjukvårdspersonalen i deras snabba kast och vändningar, mellan de medicinska behandlingar och omhändertagande av patient och anhöriga. Att vara en skugga i rummet som inte tar för stor plats men ändå inger förtroende och manar till samma lugn som personalen gör, är inte alltid helt lätt. Att observera utan att observeras, för att ingenting i de vardagssysslor som görs på avdelningen skall ske annorlunda eller korrigeras bara för att vi står som spanande hökar med penna och papper i högsta hugg och tusen följdfrågor om varför, hur ofta och när, är en paradox i sig.

Vi har kastats in i en miljö där vår avdelningen historiskt sett, aldrig haft en större patientökning, medans de då samtidigt är enbart halva personalstyrkan. Med risk för att anbringa en något synisk ton så har vår första halvlek av observationsfasen varit t fullständigt ovärderligt då vi fått sitta på första parkett och se hur avdelningen utsatts för ett i det närmaste exemplariskt Benchmark test. Ett benchmark test i denna andemening, syftar till att vi fått se hur sjukvårdspersonal under en enorm stress, pga personal brist har fått jobbat otroligt hårt för att skapa samma goda vård som vanligt, trots den enorma patient ökningen. Denna period har ställt saker på sin spets och synliggjort många intressanta strukturer och observationer som kanske vanligtvis hade varit mer i det fördolda. Samtidigt har detta medfört vårat team att vi fått med snabba steg och mycket kvicktänkthet, fått ta individ och gruppbeslut på volley för att å ena sidan inte vara i vägen men samtidigt lyckas extrahera så mycket information som möjligt samtidigt som vi förblir skuggor bakom personalen som idogt plitar ned obseravtioner.

När vi då skummar igenom dessa hundratals obeservationer och behov som vi funnit under vår väg, så kan vi gott skönja att vissa kluster eller “observationsmoln” har bildats, då vi tydligt ser hur dessa grupperingar rör sig kring olika kärnfrågor, som verkligen behöver lösas. Merparten är kliniklokala observationer, men även några mer kommersiella observationer. börjar altjämt utkristalisera sig.

Under de närmaste veckorna så kommer mitt fokus riktas alltmer mot patienter och anhöriga för att få en mer holistisk syn på vården. Att möta anhöriga till dessa modiga sjuka barn är inte alltid lätt, då man inte riktigt vet hur man skall bemöta dem, och många gånger har man fått “stoppa fingret i luften och känna av temperaturen” och känna sig fram för att få några ord och presentera sig för dem. Vid det här laget så hoppas jag att de CIF pamfletter som vi delat ut och satt upp mellan högt och lågt har gjort att de flesta känner igen oss, varpå dessa möten kommer att gå som smort (önskar vi).

Efter en snabb redaktoriell genomläsning så slår det mig att denna veckas bloggtext faktist hade kunnat summerats upp i den nedanstående lyriken.

“En sång för alla dom som fortfarande är kvar på avdelningen under helgen.”
Efter Petters “Pengar rullar in som de ska”

Behoven rullar in som de ska, det går bra nu.
Femton koppar kaffe i min trut, det går bra nu.
Behovsanalys varje dag, det går bra nu.
Fellows det går bra nu! (Det går bra nu)

Sköterskorna, sysslar med något tungt, men bara lugn det går bra nu!
Läkarna springer mycket runt, Är det sunt?? Det går bra nu!
Föräldrar svishar förbi, drar kidsesen sina runt på drop i stil. Kidsen det går bra du!
Det går bra nu!

Team/ Barnonkologen

Hur kan tiden gå så snabbt? Nu har vi avverkat 10% av fellowship programmet. Vi tittar framåt med skräckblandad förtjusning på kalendernoteringar så som “referensgruppsmöte 2”. När det gäller kliniklokala behov så känner vi oss ganska lugna, värre är det med behov som går att kommersialisera. Det är inget problem att hitta behov som skulle vara både ekonomiskt och mänskligt bra att lösa, men som troligast skulle kräva 5-10år av grundforskning för att hitta en lösning, om en lösning ens finns.

Därför har vi börjat funderat kring innebörden av med-tech, och vad med-tech betyder för oss i teamet. Vi har försökt att mappa upp vart i med-tech världen vi skulle kunna positionera oss när man tittar på vilka kompetenser vi har i teamet. Vi har under våra diskussioner funnit att det är lätt att man väljer ett behov eller en idé för att den låter avancerad och därmed låter mer med-tech, för att det låter så mycket coolare. Detta är dock livsfarligt tror vi. Vi tror att man måste till en början ha kompetensen att själva inom teamet kunna utveckla, testa och ha förståelse för det man tänker utveckla, detta så att man inte dag 2 behöver ta in 20 specialistkompetenser och själv inte förstår någonting om vad det är man försöker göra. Därmed inte sagt att vi siktar på att göra halkskydd för våta golv, men vårt mål är att skapa ett företag och då gäller det att välja vad man skall satsa på med stor försiktighet så man inte bränner energin på fel spår.

Stöldligan från vänster: Anders “Dräparn” Lindström, Anders “Vässlan” Westermark, Gaël “Gentlemannatjuven” Chosson och Maria “Honey trap” Lindström

Vi har försökt att vara duktiga på att berätta för alla vilka vi är och vad vi gör på kliniken. I ett led i detta så gjorde vi en kort presentation som vi skrev ut och har lagt på borden i fika rummen runt om på kliniken. Vi en intervju av en undersköterska kom det fram att hon först trodde att det var en varningslapp för tjuvar som kliniken hade delat ut, detta eftersom dom haft problem med stölder. Ridå.

Team Tx fyller i observationsdatabasen
Från vänster: Gaël Chosson, Anders Westermark och Maria Lindström. Bakom kameran: Anders Lindström

Nu har andra veckan av klinikintensiven passerat. Vi har äntligen börjat komma i kapp med våra observationer. Vi har matats med information i 2 veckor och vi har knappt haft tid att andas. Nu börjar vi dock få en bättre struktur på vårt eget arbete, vilket känns skönt.

Under veckan så har vi tittat på operationer, gått på rond, varit med på mottagningen etc etc. Vi hoppas kunna följa upp den här veckans mer praktiska observationer, med ytterligare en vecka där vi får följa med olika yrkesgrupper i deras vardag och observera och finna behov.

Vi hade under denna vecka vårt första möte med vår referensgrupp, som praktiken består av hela ledningsgruppen på kliniken, vilket är 9 personer. Som väntat så kunde inte alla delta eftersom det pågick operationer och annat. För dom som kunde delta så presenterade vi 13st kliniklokala behov som vi tyckte kändes relevanta. Vi fick bra feedback och kommer nu att titta närmare på dessa behov och komplementera, lägga till och filtrera behoven innan det är dax för nästa referensgruppsmöte i slutet på november, då det skall fastställas vilka 3 kliniklokala behov som skall göras examensarbeten kring.

Nu är det helg, vi behöver den! Vi återkommer med nya krafter på måndag.

Hälsningar

Team Transplantation