Veckorna på avdelningen flyger fram! Vår uppgift är, som bekant, att observera och hitta behov. Det går bra…men det är inte utan svett och förvirring – i alla fall i min hjärna! Okej, jag som läkare är i min hemmiljö, jag känner till det här med ronder, skillnad mellan poliklinik och slutenvård, förkortningar, latin och oskrivna landstingslagar i fikarummet. Så varför blir det ändå kaos i mitt huvud?
***
Det dagliga scenariot: Morgonrond.
Överläkaren (ÖL): “Japp, då har vi fyra nya patienter idag, 8 nybesök på mottagningen, 4 LP, 2 crista och så kommer Kalles föräldrar och hälsar på.”
Mitt huvud (MH): Ok… ingen lunch idag heller. Det är bara att beta av, en efter en….MEN VÄNTA NU! Det är ju inte mina patienter, anhöriga eller undersökningar! Observera nu! Biodesign, Paul Yock någonting, behov… kom igen. Första observationen: Hm, han pratar ganska snabbt… – äh! Stryk det, finns inget att kommersialisera eller förbättra i det.
ÖL: “Vi ser här att proverna visar att vita och trombocyter är låga. Det har varit snabba förändringar i proverna sista dagarna.”
MH: Ojdå, har man kört lite väl hårt? Undra om det är nu det är dags att…. STOPPstopp, nu är jag där igen. Sluta var läkare! O-b-s-e-r-v-e-r-a nu tröga huvud.
***
Oh well, ännu har våra åtta månader knappt börjat. Ännu finns tid för omställning! Och vadå, observationslistan växer och jag har kul!
Idag är jag doktorn som tänker mig in i rollen som innovatör. Imorgon är jag innovatören som tänker mig in i en annan doktors huvud… Snart lär jag mig konsten att vara läkare utan att, för stunden, läka.
Helena Bladh för team Barnonkologen
