Embrace Failure

Julen närmar sig med stormsteg (särskilt i vissa delar av landet, läs: Ivar), och som inom de flesta verksamheter är det många deadlines innan stundande ledighet. Vi arbetar med två spår i nuläget; tillsättning av examensarbetare till de lokala projekten på kliniken, samt slutfinish av de 4 möjliga kommersialiserbara behoven som ska presenteras på måndag.

Vi har haft många sökande till de ex-jobb vi erbjuder, och alla studenter vi intervjuat har framförallt lockats av att projekten känns meningsfulla. Förhoppningsvis finns stor potential till implementering av eventuella lösningar då kliniken har ett stort intresse och engagemang i vårt arbete. Rörande våra kommersialiserbara behov är det utmanande att bedöma huruvida de verkligen har en potentiell marknad. Vi har i veckan brainstormat tekniska lösningar till behoven, och det har varit befriande att tänka lite fritt utan att begränsas till vad som är möjligt eller inte ur ett marknadsperspektiv.  Ibland upplever vi arbetsmetodiken forcerad och det kan kännas svårt att ta fram lösningar till behov som vi inte riktigt känner oss säkra på. Är detta verkligen det vi vill satsa på? Hur vet vi att vi inte väljer bort världens möjlighet, dvs väljer fel och misslyckas?

För att nyansera innebörden av misslyckande var tre ur teamet på TED Talks, Stockholm i veckan. Temat var ”Embrace Failure” och vi fick lyssna till inspirerande talare med olika perspektiv på, och erfarenheter av misslyckande. Flera beskrev hur misslyckande är en väg till framgång. Ett tillsynes banalt exempel – du studsar en boll och kastar mot en korg, du träffar inte de första 99 gångerna men sätter den 100e bollen, du har lyckats! Återkommande talades det också om hur rädda vi är att misslyckas och hur denna rädsla oftast är största hindret för att satsa på vår passion. Kanske talar vi lite om hur viktig misslyckandet är för framgång och hur ointressant det kan vara att enbart höra om människor och företags framgång?

love-mlm-failure-025

Same same but different

Bägge har rätt, men vem har fel...

Bägge har rätt, men vem har fel…

Under veckan som gick hade vi både vårt första möte med våra mentorer och med fellowship psykologen Oscar. Den röda tråden som gick genom bägge mötena var huruvida vi egentligen pratar om samma sak när vi säger samma sak. På mentors mötet så handlade detta om huruvida vi som fellows har samma syn som våra mentor på vad som är medtech och var som är ett stort och viktigt behov och vad som kan bli en bra business. Vad gäller oss som grupp är huruvida det mål vi pratar om betyder samma för alla gruppmedlemmar, och om vi har samma syn på hur vi skall ta oss dit.

Bägge mötena var bra och konstruktiva och gav oss ett nytt perspektiv på hur vi väljer behov för kommersialisering och hur vi som grupp arbetar och kommunicerar. Nu är det full fart mot att hitta tänkbara lösningar på våra utvalda behov. ÄNTLIGEN så får vi släppa loss kreativiteten!

Hälsningar

Team Transplantation

Älg-spjäll

Japp, tjejkväll i soffan. Med pepparkakor, edamamebönor och choklad funderar vi gemensamt på något trevlig att skriva på vår blogg. Vi bestämmer oss för metoden att berätta med varannan mening – Linda och Helena.

Det har varit en vecka fylld med olika aktiviteter, vi har börjat med att utvärdera den information och de tips som vi fick från våra mentorer. Sen tog vi steget in i lösningsfasen med hjälp av elefant- och ekorrsassociationer. Att prata om alla associationer som man kan komma på från ekorre ledde oss till allt kring svansar, granar till Älg-spjäll. Man undrar vart vi hamnar härnäst? Vilka lösningar kan detta leda till? Det var en rolig övning att bara få lov att tankarna bara fick komma, att inte galna förslag var förbjudet i den kreativa fasen.

Men hur hamnade vi här i soffan egentligen? Det var efter vi var på ett möte med Barncancerfonden för att diskutera att vi ska blogga så mycket vi bara orkar om Clinical Innovation Fellowship-programmet på deras stafettblogg i två månader. Det tycker vi känns jättekul!

Hej så länge från Linda & Helena för Team Bonk!

bild Image

1+3+2=4

Anders Lindström och Anders Westermark jobbar idogt med behov på flera skärmar.

Anders Lindström och Anders Westermark jobbar idogt med behov på flera skärmar.

Återigen ett kort inlägg. Under veckan som

gick så validerade och filtrerade behov som vi tror går att kommersialisera. Vårt mål var att ta fram 1+3 behov plus 2 reserver som alla skall presenteras till mentorsgruppen som vi har möte med på måndag.

På det mötet så skall vi välja ut dom 3 behov som är dom mest intressanta att jobba vidare med och hitta lösningar till. Nästa vecka blir i vanlig ordning mycket intressant.

Team Transplantation

Och så var de 3…

Då var ytterligare en vecka över och det känns verkligen som att tiden bara flyger förbi. Denna vecka var extra intressant då det var dags för vår referensgrupp på kliniken att rösta fram vilka behov som ska bli examensarbeten nästa vår.  Så på tisdagen begav vi oss ut till Solna igen, utan några konkreta förväntningar över vilka behov som skulle överleva. Och likt en högtidlig konklav förseglade vi dörrarna när mötet inleddes, med målet att genomföra utslagningsprocessen utan några avbrott (eller riktigt så illa var det inte, en fikapaus hann vi ändå med). Efter tio presentationer från vår sida, två röstomgångar från deras sida och några gemensamma diskussioner mellan åt, nådde referensgruppen konsensus och tre behov blev korade.

20131126_152309

20131126_152045

 

 

 

 

 

 

 

Resten av veckan ägnades delvis åt att formulera examensarbeten och försöka hitta hungriga och intresserade studenter. Men också åt att jobba vidare med de kommersialiserbara behoven, som står på tur inför nästa utslagningsrunda. Vi hade även nöjet att få träffa vår tredje mentor Magnus Öhman under mentorsmöte i veckan, som gav flera bra tips och idéer på hur vi ska fortsätta arbeta med behoven. Vi vill även ta tillfället i akt och tacka Erik Thelin, som kunde ställa upp och närvarade vid mentorsmötet för att dela med sig av sina tankar och erfarenheter ur en läkares perspektiv, vilket uppskattades stort.

Tiden på kliniken var otroligt kul och lärorik, och vi kunde inte ha fått ett bättre mottagande av personalen. Inte allt för sällan kände man sig som ett evigt störningsmoment med alla våra frågor och påklistrade närvaro, men det påverkade inte personalen och istället fick man höra något i stil med ”ja men kom lite närmare så ser du bättre” och ”jajamän de bara och fråga på”.

Tack ska ni ha!

/ Jano Dib – Team Neurokirurgi

Referensgruppen har sagt sitt

Här är referensgruppen mitt i omröstningen.

Här är referensgruppen mitt i omröstningen.

Veckan kan sammanfattas kort. Under omständigheter som närmast kan liknas vid en fredagsfinal av Idol, så har nu referensgruppen valt ut de tre kliniklokala  behov som skall bli examensarbeten (ja, lite kanske vi överdriver dramatiken, men bara lite). Vi kommer nu att försöka hitta lämpliga studenter för de utvalde behoven och sedan skall det bli intressant att se vad studenterna kan prestera till i Maj.

Även om vi inte kommer skiljas från våra vänner på Transplantationskliniken förrän sista Maj, så vill vi ändå passa på att nu tacka Kliniken och alla som jobbar där för att dom tagit sig tid och haft tålamod med oss och låtit oss se hela verksamheten från insidan. Tusen Tack!

Nästa vecka blir det full fart med dom kommersiella behoven. Nu skall en vinnare koras.

“If you aren’t getting rejected on a daily basis, then your goals aren’t ambitious enough.” – Chris Dixon

Team Transplantation

 

Jaha, då var det fredag igen!

För tillfället finns det för få timmar på dygnet och för få dygn under en vecka. Förra veckan avslutade vi nöjda och glada över att ha kokat ner våra behov till 10 kommersialiserbara och 10 kliniklokala, behov som vi denna vecka har diskuterat inom gruppen, mellan grupperna och med externa personer. Nya frågor har väckts och beslut har ifrågasatts. Hur vad det nu vi tänkte här? Jaså, tänkte du så? Borde vi tänka om? Eller inte? Massa frågor och inte så mycket tid att hinna stanna upp, reflektera och tänka ett varv till – gasen i botten, genom kaklet och ut på andra sidan!

Denna vecka och nästa är en flängig tid. Vi kastas fram och tillbaka mellan kliniklokala och kommersialiserbara behov då möten med industrirepresentanter och personal på kliniken varvas om vartannat. Det gäller att byta fokus snabbt, utan att för den sakens skull tappa det. Men trots ett tajt schema finns det plats sociala aktiviteter och trevligt umgänge! I tisdags samlades därför både nya och gamla fellows för att umgås, spela lite rullstolsbasket, ha en trevlig afterwork och se Sverige förlora VM-drömmen på storbild!

IMG_7663

Det vinnande laget!

Timmarna innan helgen spenderas åt att förbereda det slutgiltiga valet av kliniklokala behov som ska ske i början av nästa vecka. Men innan dess blir det lite helgledighet för att ladda batterierna, vara ute i dagsljus och försöka sortera några av alla tankar som snurrar i huvudet!

Trevlig helg önskar team Neurokirurgi!

Konsten att välja rätt.

I måndags fick vi träffa Psykologen Oskar. Han tog med oss på en spännande tvåtimmarsresa i gruppdynamikens värld. En flygtur över beslutsfattande, konkretisering och vad det faktiskt är som gör att man blir bra på saker och ting. Vi fick många bra tips på hur man kan utvecklas som projektgrupp och att det ibland kan vara bra att ta en paus, zooma ut lite grann och skaffa sig det obestridligt fördelaktiga helikopterperspektivet. Ett väldigt bra sätt för att få se en helhet och få möjlighet att fundera på hur saker och ting hänger ihop.

I skrivandets stund inser jag att det är precis exakt vad vi har gjort på kliniken – ”flugit helikopter”. Fått möjlighet att se in i ett helt nytt spännande sammanhang utan att göra för mycket avtryck. Sitta på sin lagom isolerade position för att se helheter, dra slutsatser och finna samband. Egentligen den perfekta stolen för någon som letar efter det perfekta behovet. Det där riktiga guldkornet – behovet som är underliggande för alla klinikens (gärna världens) problem och spindeln i det trassliga nätet. Men det ska sägas, trots både helikopterperspektiv, färgglada hattar och frenetisk artikelläsning på PubMed var veckans behovsurval inte helt enkelt. Och det ska det nog inte vara heller. Det hade förmodligen krävts en hel CIF-bataljon till förstudierna för att kunna göra valen enkla.

Behovsdatabasen

Behovsdatabasen – Jakten på det perfekta behovet.

Istället har vi förlitat oss på spännande urvalsworkshops med post-it-lappar, ovärderlig tvärdisciplinär kunskap och en glödande ambition. Metodisk kartläggning. Försökt fylla i luckorna. Försökt uppskatta framtidens marknad om 10 år. Känna på konceptet ”Att lära för framtiden genom att se på historien”. Tänkt nytt. Kanske till och med formulerat om, delat upp och slagit ihop.

Så nu har vi dom – 20 spännande projektområden som helt säkert alla är något mäktigt att bita i. På onsdag åker Topp 5 av de kommersialiserbara upp på vita duken för vårt första mentorsmöte. Därefter är det inte långt till både kliniklokala och kommersialiserbart projekt ska spikas.

Christian, Team Neurokirurgi

Hatten av för de 20 utvalda!

hattar

Sådär, då var det klart! Ca 430 behov har gallrats ner till 20! Genom en veckas intensivt “hattande” har vi nu lyckats plocka ur de allra finaste russinen från den stora behovsdatabas-kakan och formulerat 10 kommersialiserbara och 10 kliniklokala behov. Veckan har helt handlat om urvalsprocessen, där hattar med olika färger har hjälpt oss att angripa behoven utifrån olika kriterier och på så sätt belyst brister och styrkor hos behoven. Trots de magiska hattarna har det såklart varit lite tufft att ta sig igenom processen, speciellt då det innebär att man lämnar en väldans massa fina behov, tankar och idéer bakom sig. Nu ser vi dock fram emot att äntligen få tid att fördjupa oss i “Top 20”! Vi ska fortfarande fokusera på behov och inte tänka ut lösningar, men det blir mer och mer svårt att hålla sig ifrån det. Vi har dessutom börjat komma på en hel del riktigt häftiga examensarbeten, så det ska bli kul att se vad de kommande veckorna leder till!

Mikael, Team Barnonkologen

Så var dom bara tio kvar

Gaël Chosson och Anders Westermark framför whiteborden inför sista urvalet.

Gaël Chosson och Anders Westermark framför whiteborden inför sista urvalet.

Efter en förvånansvärt effektiv vecka så har vi nu filtrerat ut de tio kliniklokala behov som vi tror är dom mest intressanta för kliniken att lägga ut som examensarbeten och/eller implementera i verksamheten. Dessa skall presenteras till referensgruppen på kliniken nästa onsdag (dvs om 5 dagar), det hoppas vi blir ett konstruktivt och intressant möte.

Trots vårt intensiva filtrerings och valideringsjobb så hann vi med fyra mycket intressanta aktiviteter:

Den första var ett event som Stockholm School of Entreprenurship anordnade där Ray Kurzweil var keynote speaker. Ray är innovatör, entreprenör, författare och futurist och har ett CV som tar en vecka att läsa. Just nu är han Director of Engineering på Google och jobbar med att ta fram artificiell intelligens. Han pratade om allt mellan himmel och jord som rörde innovation och entreprenörskap och hur viktigt det är att förstå hur den pågående tekniska utvecklingen som är exponentiell påverkar möjligheterna att göra saker som inte tidigare var möjligt.

Det andra var ett möte med Leverlabbet på Karolinska i Huddinge. Där fick vi en mycket intressant och tankeväckande föreläsning om vad som är möjligt och vilka möjligheter det finnas att utveckla forskningen.

Det tredje var ett möte med Centrum för stamcellstransplantation på Karolisnak i Huddinge. Åter igen ett fantastiskt intressant möte om vad som är möjligt nu och vad som kan bli möjligt i framtiden. Man känner hopp inför framtiden när man hör att det nu går att bota patienter som tidigare utan undantag dog.

Det fjärde var när vi bevittnade en njurcellstransplantation, den 3:e i sitt slag i världen. Det handlar om att ge tillbaka njurfunktionen hos diabetiker som pga diabetesen fått sina njurar förstörda. Det är ett experimentellt ingrepp, men kan kanske på sikt ersätta njurtransplantation på en del patienter vilket skulle vara en stor vinst både för patienter och sjukvård.

“Yesterday’s the past, tomorrow’s the future, but today is a gift. That’s why it’s called the present.” – Bil Keane

Team Transplantation