Team neurokirurgi har bokstavligen talat påbörjat observationsfasen på blodigt allvar!

För team neurokirurgi innebär denna vecka att vi tar steget ut ur det seminarierum där vi blivit introducerade till kliniken och ger oss ut i verkligheten! Dags att hoppa i sjukhuskläder, dra på sig operationsmössan och observera för allt vad tygen håller. Vi har spridit ut oss på kliniken och kommer rotera enligt schema, detta för att alla ska se så många aspekter av verksamheten som möjligt.

OP-dörr

För egen del började jag veckan tillsammans med personalen på operationsavdelningen. Att som civilingenjör kliva in i en miljö där operationer i hjärna och rygg är vardagsmat är en otrolig upplevelse. Jag måste erkänna att jag ganska krampaktigt höll mig fast i min lilla pall första gången jag såg kirurgen borra sig igenom skallbenet, men ganska snart utbyttes skräck mot fascination. Att på så nära håll betrakta hur skicklig sjukvårdspersonal och medicinteknik i samverkan utför mindre (och större) mirakel är fantastiskt.

Alla nya intryck gör att tankarna börjar snurra som bara den, och det var skönt att under dagens lunch träffa teamet och vår handledare för att bolla lite tankar. Samtliga teammedlemmar verkar ha haft en precis lika bra start på observationsfasen som jag har och vi är alla taggade för att bli ännu varmare i kläderna!

Vi ser fram emot att snart dela med oss mer av vår spännande vardag!

// Team neurokirurgi

Klinikintensiven med Team Transplantation

Team Tx

Team Tx från vänster: Anders Lindström, Anders Westermark, Maria Lindström och Gaël Chosson.

Imorgon (fredag) är det sista dagen på en mycket intensiv vecka. Vi har matats från morgon till kväll med allt från hur njure och lever fungerar till hur ekonomin och forskningen går till på avdelningen. Vår huvudsakliga ciceron har varit Bitr. Överläkare Greg Nowak. Han måste få en eloge för att ha lyckats få ihop ett sammanhängande och intressant schema på en klinik som bygger på brandkårsutryckningar (dvs operationer när organ finns tillgängliga, oavsett tid på dygnet).

Det mest emotsedda och fruktade momentet prövade vi på under Onsdagen, då vi blev förevisade kirurgavdelningen på Huddingesjukhus där alla transplantationer sker. Vi tre i teamet som inte har medicinsk skolning var förstår mycket nervösa, skulle vi behöva syra-gas och luktsalt för att stå på benen? Mot all förmodan så gick det bra. Vi bevittnade först delar av en njuroperation och sedan delar av en leveroperation. Nästa gång vi går ner till kirurgen för att observera så blir det nog inte på darriga ben, vilket känns skönt, för nu vet vi hur det fungerar där. Som ni ser på bilden ovan så har vi lyckats infiltrera avdelningen helt utan att bli upptäckta (ni som inte vet  kan som förströelse gissa vem som är kirurgen).

Vi har under veckan fått höra en hel del om hur ekonomin och organisationen fungerar mellan landstinget, sjukhuset och avdelningen. Än så länge kan det bäst sammanfattas med en bild. Detta är den förenklade versionen:

Saghetti

Spaghetti

Slutligen. En mycket viktigt observation som rör programmet är att vi nu efter denna vecka redan har avverkat 5%!!! (40 veckor. 1vecka =2,5%!). Tiden går fort när man har roligt och nu gäller det att vara fokuserad och ta vara på tiden.

Entré för Team Neurokirurgi!

IMG_7271

Stereotaktisk ram

Man kan knappt tro det, men nu har vi snart gjort halva klinik-intensiven på Neurokirurgen på Karolinska i Solna. Tiden springer iväg under en kaskad av nya intryck, insikter och möten. Under de första dagarna har vi – med så öppna sinnen det bara går – deltagit i en mängd spännande seminarier – allt från HR och verksamhetsledning till behandling av spinala skador och vårdavdelningarnas svåra utmaningar. Så mycket nytt! Om inte annat för skaran av oss som tillhör den mindre medicinska skolan. Jag skulle gissa att det närmaste jag själv tidigare kommit en sådan här verksamhet förmodligen är mina ynka tre stygn på knoppen efter en fadäs med gungan i tredje klass. Så ja, det är en bit bort, men det finns därmed mycket att upptäcka! Och trots att vägen må bli lång, så råder det ingen tvekan om att den blir otroligt spännande.

Det händer mycket på kort tid. Observationerna trillar in och den från början krokiga bilden av struktur och flöden på kliniken börjar rätas ut. Eller, som Caroline uttryckte det – “Det är som att lägga ett pussel”. Bit efter bit från alla möjliga håll och kanter trillar på plats. Känns som en otroligt viktig grund för vad som komma skall, framförallt när vi på torsdag lämnar konferensrummet och gör entré på vårdavdelningen (!). En pirrande känsla – om inte annat för att stämma av den uppfattning som så smått har börjat formas efter alla de spännande samtal vi fått med personalen. Vi har fått en fantastisk start och hoppas verkligen kunna ta detta hela vägen till ett resultat som kan skapa en värdefull förändring.

Så nu kör vi på – Hela vägen i mål!

/Team Neurokirurgi

Första dagen på barncancerkliniken!

AstridVi samlas klockan 0800 på avdelningen, det som sker direkt är att läkarna har en jourgenomgång som på måndagar tar extra lång tid för att gå igenom allt som har hänt under helgen. Vi träffar vår handledare som är överläkare på avdelningen för Barnonkologi (barncancer) som idag även är dagjour vilket innebär att han har en telefon som det ringer i hela tiden. Plötsligt så ska han iväg på en operation och det är nu det händer. Jag följer med honom, klockan är inte ens 1100, jag har inte varit på kliniken ens i tre timmar men nu är det dags att börja observera på riktigt. Vi går snabbt igenom sjukhuskorridorer, han pekar på viktiga personer som vi passerar, svänger till höger och vänster och går i trappor upp och ned. Jag har bra lokalsinne men denna gång hänger jag verkligen inte med. Vi passerar ett omklädningsrum där han tar en blå tröja till mig och ett par blåa byxor. Jag får låna ett par skor utanför rummet. Vi går ner i operationsalen. Där möts jag av ytterligare en läkare, en operationssjuksköterska och en undersköterska. Jag säger blygt hej och tittar på under ingreppet som denna gång handlar om att ta ett ryggmärgsprov.  Jag har en mössa och jag får en pall att sitta på så att jag inte ska svimma. Men det är intressant och jag svimmar inte alls.

Därefter samlar min handledare ihop alla prover som ska iväg till olika håll och jag ska försöka att hitta tillbaka till den avdelning som jag först kom ifrån. Jag byter om från det blåa operationsstället och finner till slut min väg tillbaka till Barnonkologin.

Dagen fortsatte med mycket introduktion och information om barncanceravdelningen och en rundvandring. Jag är nu en fullproppad person med massor av intryck som har startat sin period fylld av observationer och som förhoppningsvis ska resultera i förbättringsförslag på barncanceravdelningen på Astrid Lindgrens barnsjukhus på Karoliska Universitetsjukhuset.

Första veckan med Team Transplantation

Håtuna stenhus

Håtuna stenhus

Programmet började med att vi på Tisdagen (1:a okt) gick på Medicinteknikdagarna Stockholm. Där träffade vi hela Fellowships gruppen med alla Teamen för första gången. Vi minglade runt och lyssnade på föredrag. På Onsdagen styrde hela Fellowships programmet kosan mot Håtuna stenhus, en naturskön konferensgård beläget ca 50 km nordväst om Stockholm. Väl där väntade 3 dagar av intensiv teambuilding och grundlig genomgång av programmet.

Vi lämnade Håtuna på eftermiddagen på Fredagen, en smula trötta men laddade inför det som komma skall. På Måndag (7:e okt) börjar den sk. Klinikintensiven, då vi under en vecka kommer att drillas i vad man gör och hur arbetet går till transplantationsavdelningen på Huddinge sjukhus. Nu börjar allvaret, men vi är förberedda!

“Accept the challenges so that you can feel the exhilaration of victory.” – George S. Patton

/Team Transplantation

Fellowsteam länsvinnare av SKAPA Utvecklingsstipendium 2013

LARA Diagnostics, som har sina rötter i Onkologiteamet “12-13” vann SKAPA Utvecklingsstipendium i Stockholms Län! LARA Diagnostics utvecklar en innovativ apparat för tidig diagnostik och kvantifiering av perifer neuropati. Apparaten har nått sin tredje prototypgeneration och projektet har omsatt ungefär en miljon kronor hittills. Detta pris är ytterligare en stämpel på att LARA är på rätt väg.

Prisutdelningen sker i Stockholms Konserthus den 3 oktober där även den nationella vinnaren tillkännages. Vi håller tummarna!

           LARA Diagnostics

Slutpresentation och diplomutdelning

Efter att vi och Team Sjukgymnastik presenterat vårt respektive arbete under 2012/2013 hölls tal av Catharina Barkman (chef för innovation och utveckling, SLL), Kerstin Tham (prorektor, Karolinska Institutet) och Eva Malmström (prorektor, Kungliga Tekniska Högskolan) och därefter hölls diplomutdelningen. Utöver allt annat som programmet gett under de senaste 8 månaderna så kan vi nu även titulera oss Clinical Innovation Fellows vid KTH och KI.

CIF_12_13

Ska bli spännande att se vad arbetet leder till framöver gällande innovationer och förbättringar inom hälso- och sjukvården. Ni som följt bloggen kan fortsätta att följa CIF 2013/2014 till hösten!

“Life is a Journey – Not a Destination”

//Team Onkologi och Team Sjukgymnastik

En vision för svensk vård

Swedish Medtech och CTMH driver tillsammans med Vinnova projektet “MedTech Sverige 2020” med syfte att genom dialog och samverkan med nyckelaktörer hitta redskap för hur vi tillsammans skapar förutsättningarna för en långsiktigt hållbar vård och omsorg. Igår hölls konferensen “En vision för svensk vård” för att rita kartan för framtidens vård och omsorg, Louise Warme var med och representerade teamet.

En vision för svensk vård

Exjobbspresentationer – Check

Photo 2013-05-23 11 24 11Igår presenterade våra briljanta examensarbetare sina arbeten på två klinikmöten, ett i Huddinge och ett i Solna. Den återkoppling studenterna fick från sjukgymnasterna var övervägande positiva, det känns roligt att de behov vi såg för snart åtta månader sedan nu har resulterat i tre rapporter med förslag på lösningar. Nu börjar klinikens eget arbete med att implementera dessa förslag och på så sätt utveckla sin verksamhet. Jag hoppas verkligen att detta resulterar i några konkreta förändringar och att rapporterna inte bara blir hyllvärmare utan att de istället blir sönderbläddrade av klinikens medarbetare.

Besök hos HundCampus

Igår åkte vi på ett besök till HundCampus i Hällefors för att höra mer om lungcancerprojektet och träningen av hundar att detektera cancer på ett tidigt stadium. Mycket inspirerande och intressant att höra Lennart Wetterholm berätta om verksamheten och återge sina gedigna erfarenheter från träning av hundar genom åren! Sannerligen imponerande vilka förmågor människans bästa vän besitter gällande sitt luktsinne, gemene man har inte riktigt insikt i vilka fantastiska möjligheter som finns.

Under lunchen tog vi en tur upp till utsiktsplatsen där Bergslagen visade sin fina sida, fotot gör sig inte rättvisa.

Bergslagen