Stereotaktisk ram
Man kan knappt tro det, men nu har vi snart gjort halva klinik-intensiven på Neurokirurgen på Karolinska i Solna. Tiden springer iväg under en kaskad av nya intryck, insikter och möten. Under de första dagarna har vi – med så öppna sinnen det bara går – deltagit i en mängd spännande seminarier – allt från HR och verksamhetsledning till behandling av spinala skador och vårdavdelningarnas svåra utmaningar. Så mycket nytt! Om inte annat för skaran av oss som tillhör den mindre medicinska skolan. Jag skulle gissa att det närmaste jag själv tidigare kommit en sådan här verksamhet förmodligen är mina ynka tre stygn på knoppen efter en fadäs med gungan i tredje klass. Så ja, det är en bit bort, men det finns därmed mycket att upptäcka! Och trots att vägen må bli lång, så råder det ingen tvekan om att den blir otroligt spännande.
Det händer mycket på kort tid. Observationerna trillar in och den från början krokiga bilden av struktur och flöden på kliniken börjar rätas ut. Eller, som Caroline uttryckte det – “Det är som att lägga ett pussel”. Bit efter bit från alla möjliga håll och kanter trillar på plats. Känns som en otroligt viktig grund för vad som komma skall, framförallt när vi på torsdag lämnar konferensrummet och gör entré på vårdavdelningen (!). En pirrande känsla – om inte annat för att stämma av den uppfattning som så smått har börjat formas efter alla de spännande samtal vi fått med personalen. Vi har fått en fantastisk start och hoppas verkligen kunna ta detta hela vägen till ett resultat som kan skapa en värdefull förändring.
Så nu kör vi på – Hela vägen i mål!
/Team Neurokirurgi
