Tänka fritt är stor, tänka rätt är större….

Tänka fritt är stor, tänka rätt är större….(c) Thomas Thorild

Vi tänker fritt men det är svårt att säga om vi tänker rätt. I alla fall vi tänker större! Det är med stor glädje att vi välkomnar våra 24 nya studenter som ska hjälpa oss för vårt KOM behov.

Designer, Ekonom, Läkare, Ingenjör, Entreprenör, Innovatör, Modell* och nu blir vi  LEDARE. Vilken spännande resa som började för 4 månader sen! Det är väl omöjligt att säga vart vi ska landa men vi har definitivt tagit startbanan.

20140131_112622

Team Transplantation

Mot otrampad mark…

Efter veckor av finjusterande och kompletterande sökningar av fakta så lägger vi nu vår klinikrapport till handlingarna. De senaste veckorna har känts väldigt tudelade, då fokus har legat på så många olika saker och det känns nu väldigt tillfredställande att få fokusera på ett spår framöver, nämligen den stundande produktutvecklingen för vårat topp ett behov. Kreativitet är som bekant ingen linjär process och det bevisar verkligen vårt projekt, då det gång på gång visar sig att de riktiga guldkornen ofta ligger utanför det fokusområdet eller ”scopet” som man först observerar. Det är just detta som hänt oss, då vår fokus har gått från att handla urinmätning hos barn till självdiagnostik hos äldre män. Detta är en mycket fascinerande händelseutveckling, då vårat nya fokusområde är till synes underutvecklat av industrin. När man gör ett sådant ”lappkast” och byter fokusområde, så är inte problematiken sen med att visa sig och detta är verkligen en realitet som kommit fort, då vi funnit att vi med nya tag måste börja om och åter förkovra oss i detta nya ämnesområde. Det är just denna mentala vighet, att snabbt kunna omgruppera för den nya och mer kommersialiserbara behovet som utgör vårt teams styrka. Vi har alla funnit vår roll i det ”nya” projektet där en helt ny informationsdatabas, som tas fram av vår mycket eminente och kunnige doktor Helena, samtidigt som en analys för hur marknaden ser ut och vilken plats vi kan komma att ta på den utvärderas av vår marknadsspecialist Linda håller på att utformas. Medan Mikael jobbar med att ta fram material för den framtida idegenerering och modellframtagning. Detta sker naturligtvis parallellt medan Christopher arbetar med att ta fram nya referensgrupper och fokusgrupper hos den nya målgruppen att testa och utvärdera prototyperna mot i den stundande och mycket intensiva itterationsfasen. Det är med stor tillfredsställelse som vi nu upplever vind i seglen och tar våra första steg mot att realiserandet av en produkt.

Nu är det bara att tuta och köra!

Veckans första uppgift: KOM-möte.  Syftet med KOM-mötet: välja huvudspår.

Så var det slutligen dags. Efter fredagens lösningsseminarium och helgens reflektioner beslöt vi oss för att rösta på vilket behov som skulle bli vårt huvudspår.  Trots att båda våra favoritbehov är väldigt intressanta samt att lösningarna för bägge behoven fick bra feedback vid lösningsseminariet kunde vi nå konsensus relativt fort. Det har dock inte vart någon enkel resa. Många whiteboardtavlor har täckts uppifrån och ner vid ett flertal brainstorming-sessioner i jakten på den bästa lösningen, och den resan är långt från över.

Nu när vi har ett huvudspår att fokusera på är det dock något enklare att kunna planera den resterande tiden vi har kvar inom programmet. Under dessa fyra månader ska vi hinna med hela produktutvecklingsprocessen där vi än så länge befinner oss i konceptutvecklingsfasen, skriva en utförlig affärsplan, handleda våra tre examensarbeten som nyligen kommit igång och ta fram en prototyp som vi planerar att testa på kliniken. Dessutom har vi en hel del seminarier att närvara vid, föreläsningar att inspireras av, tävlingar att ansöka till och mentorsmöten att coachas på. Det kommer att bli en riktigt intensiv och spännande vår!

Så nu är det bara att tuta och köra för att göra det bästa av det mesta . Ungefär halva tiden för fellowshipprogrammet har nu passerat och vi känner att vi står på en stabil grund för att lägga i en högre växel och fortsätta jobba på mot fame and fortune!

/ Team neurokirurgi

En hemlighet

Så som uppmärksamma läsare säkert redan har noterat, så har Team Transplantations blogginlägg blivit kortare och torftigare på senare tid. Det är lätt att tro att vi har tacklat av och inte gör så mycket spännande saker på dagarna längre. Den enkla sanningen är att vi för närvarande inte kan säga så mycket om vad vi gör, eftersom vi arbetar med vår kommersiella lösning. När man jobbar på något som man tror skall bli en bra affärsidé och produkt så vill man gärna hålla det inom en ganska snäv krets innan man har något konkret att presentera. Så det blir inte roligare än så. Än så länge.

Men vi gör andra saker också. Vi har nu rekryterat studenterna som med sinaexamensarbeten skall titta närmare på 3 av Transplantations klinikens sk. kliniklokala behov. Det skall bli spännande att se vad studenterna kommer fram till med hjälp av vår coachning. Förhoppningsvis så blir det något som är användbart för kliniken.

Jag vet att det är en hemlighet, för det viskas om den överallt” – William Congreve

Hälsningar

Team Transplantation

Du har ett behov – är det ett problem?

bild

Så här ett par veckor in på det nya året har vi börjat få upp ångan ordentligt! Vi håller på för fullt med att designa lösningar till de behov vi valt att fortsätta med och börjar så smått närma oss ett beslut om vilket som blir vårt huvudspår. Samtidigt slipar vi på den rapport som ska skickas in till kliniken. Som citatet i titeln här ovan antyder så brottas vi med lite oklarheter om vad som verkligen kan rapporteras som lösbara problem vad gäller rapporten. Men jag tror vi alla är väldigt taggade och efter lite ledighet känns det rätt så kul att vara uppe i tempo igen. En del av glädjen bottnar självklart i de två riktigt glada nyheterna vi fått under den senaste veckan:

– Ett examensarbete vi handleder på Barnonkologen, som ska resultera i ett check-in-system för patienter, har blivit tilldelat 65 000 kr från KTH Opportunities Fund. Stort tack!

– Dessutom har vi gått vidare till nästa steg i tävlingen “När jag blir 100”, där vi angripit äldrevården genom en idé om självtest för prostatadiagnostik.

Våra kalendrar fylls alltså nu av en hel del spännande projekt som handlar om väldigt skilda saker inom sjukvården. Det är en utmaning samtidigt som det såklart är väldigt stimulerande att driva allt samtidigt!

Mota Jante i grind!

I team neurokirurgi håller vi fortfarande fast vid två av våra favoritbehov och kämpar med lösningar högt och lågt för att komma fram till vilket som ska bli vårt huvudspår att arbeta vidare med. De har helt olika karaktär, innebär helt olika utmaningar och har helt olika applikationsområden. Våra individuella intresseområden spelar helt klart en viktig roll och efter fredagens lösningsseminarium blir det en helg av reflektion för att kunna fatta ett beslut på måndag.

Jag tänkte i detta inlägg dela med mig av en annan reflektion som jag har gjort kring vårt arbete i början av detta år. Vi är just nu i en väldigt tidig fas av den tekniska utvecklingen vi kommer bedriva och vi är samtliga i teamet ganska ”gröna” vad gäller våra individuella yrkesroller. Detta gör oss lättpåverkade av vad inflytelserika personer säger till oss, och vi lägger ibland större tilltro till deras åsikter än våra egna. Självklart ska man ta till sig av kompetens som andra har, vilket vi försöker göra i alla möten vi har, men ibland glömmer vi nog hur mycket vi faktiskt redan har lärt oss inom valda områden. Hur gör man då för att hitta det självförtroende som krävs för att lita på en idé som mer meriterade personer inte tror på? Hur gör man avvägningen mellan att lyssna och lära av erfarna personer med stor kompetens och beslutet att våga gå sin egen väg, lita på sin idé och sin egen kompetens?

Vi kanske inte är riktigt där än, men senaste veckans möten, diskussioner och arbete har i alla fall fått oss att inse att vi är på rätt spår, och att vi inte ska vara alltför självkritiska – vi har bra idéer!! Med det sagt, nu ska vi förvalta dem på bästa sätt!

Pigga och fräscha

Julledigheten med god mat och dryck gjorde oss alla gott (och säkert lite tyngre). Det som har hänt nu hänt sen sist är att vi har valt lösning och är nu helt inriktade på att sondera terrängen för att kunna börja jobbet mot att ta fram vår första prototyp. Vad är lösningen då? Det säger vi inte. Inte än. Men vi kan säga så mycket att ingen kommer längre behöva söka utan att finna…

Hälsningar

/Team Transplantation

God fortsättning

Liksom det nya året är invigt är det också nya tider för arbetet i Clinical Innovation. Behoven har blivit vår formfasta grund när vi nu går in för att lägga in ytterligare en växel i nästa fas – lösningarna. Mentorsmötet innan jul blev en viktig komponent när flertalet behov skulle väljas bort för att hitta ett primärt spår.  Vi har fått kämpa ganska hårt, vägt en mängd faktorer mot varandra, för att hitta det område som ska sätta sin stora prägel på resten av vår tid som CIFare – och förhoppningsvis mer därtill. Input från mentorer, handledare och andra tidigare fellows har varit viktigt i processen när vi strukturerat upp hur vi kommer arbeta framöver.

Team Neuro

Team Neuro på Mentorsmöte – Fr.v. Lisa, Caroline, Jano och Christian

Innan jag hunnit dramatisera denna fas för mycket så kan det dock inte sägas nog hur spännande det ändå är med lösningsarbetet vi befinner oss i. Vetskapen om att kunna spåna högt och lågt om helt revolutionerande tillvägagångssätt för gamla rutiner är en inspiration som nästan inte kan greppas. Varje dag är en utmaning att försöka hoppa ut ur rutinernas låda, ta ett steg åt sidan och hitta det som faktiskt finns utanför. Inte alltid helt lätt.

På jakt efter nya angreppssätt i den kreativa processen blev det idag ett återbesök till vår stora lärobok Biodesign. Efter en snabb repetition av koncept-mindmaps och kategoriseringar kunde jag dock inte undgå att lägga extra märke till David Kelley’s visa ord som fått inleda kapitlet Concept Selection:

Junk can dance.

Lika mycket som det är en påminnelse om att skrotet faktiskt kan användas till att bygga prototyper, blev det för mig också en påminnelse om att det orimliga faktiskt kan vara rimligt. Så nu ska skrotet få dansa.

God fortsättning!

/Team Neurokirurgi

Nu är det Jul (nästan).

Anders Lindström & Ben Rangel

Anders Lindström & Ben Rangel

Det har varit två intensiva veckor sen vi skrev sist. Vi har haft intensiv brainstorming kring lösningar och haft ett gemensamt möte med alla teamens mentorer. Det gemensamma mentors mötet var mycket givande då vi fick input från alla typer av perspektiv och kompetenser. En sak står klar, vi skall inte vara rädda för att göra det som verkar lite svårt. Det blir lätt att man som team tänker att “vad kan vi som team göra”, men många mentorer menar att vi inte skall begränsa oss så hårt, utan att gå på lösningar som kräver lite mer och därmed kan generera IP som är viktigt när man är i Medtech branschen. En annan viktig lärdom är att det är lätt att man blir blind för de saker man håller på med. När man nött och stött något länge så är det svårt att veta om är på rätt eller fel spår. Det är då det är viktigt med personer som med nya fräscha ögon kan titta på det man gör och komma med funderingar, nya uppslag och kritik.

Team Transplantation vill önska alla en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Det löser sig, det gör det alltid!

Nu är vi där! Nu är vi i lösningsfasen! Nu kan jag som naturvetare äntligen få lov att tala om lösningarna på de problem som vi har sett! Hösten har bestått av att teamen ska titta på behov, att se hur problem verkligen är och inte se på lösningar direkt. För att det är just det som är det vanliga för mig. Jag är så himla van vid att se ett problem, formulera det och sedan direkt hitta på en lösning. Då blir ju lösningarna nära något som jag redan kan idag. Och det är väl det som är haken här i programmet, att vi verkligen inte ska titta på lösningar utan verkligen förstå, och ha undersökt grundligt vad det bakomliggande problemet är. Hur problemet finns i vården och vad man kan göra åt det får vi svara på först senare i projektet.

Nu är det alltså med lättnad jag kan titta och tänka på lösningar på de behov som vi verkligen har validerat ut och in, tittat och tittat igen på hur stort behovet är, vad befintliga produkter täcker och om det finns en nisch på marknaden för oss att jobba med.

Nu är alltså jag som biokemist tillbaka in min naturliga miljö igen! Det har varit en spännande höst och det har verkligen utvecklat mig att arbeta med metoder och nya tankesätt som jag från början inte är van vid, men när jag använder dem verkligen förstår vikten av att arbeta utifrån nya perspektiv.

”To the wise, life is a problem; to the fool, a solution” Marcus Aurelius Antonius föddes den 20 april 121 och dog 180 – romersk kejsare, stoisk filosof, författare

Bilderna är från i måndags då alla team presenterade sina idéer för våra mentorer som kom med mycket kunskap och feedback på våra ideér.
Första bilden från vänster: Linda Svensson team Barnonkologen, Anders Lindström team Transplantation, Anders Westermark team Transplantation, Gaël Chosson team Transplantation, Mikael Karlsson team Barnonkologen, Maria Lindström team Transplantation, Jano Dib team Neurokirurgi och Per Leander Verksamhetschef på Barncancerfonden

Mentorsmöte 1

Andra bilden från vänster

Gunnar Söderdahl verksamhetschef för Transplantationskirurgiska kliniken, Johan Christenson Partner of HealthCap, Magnus Öhman tidigare VD på St. Jude Medical AB, Bertil Guve Föreståndare på CTMH, Karl Wassgren Partner på Hjalmarsson & Partners, Sjoerd Haasl Projektledare Clinical Innovation Fellowship, Robert Harju-Jeanty Senior Advisor at Tutor Invest
Mentorsmöte2

 

Se även team barnonkologen som bloggar på Barncancerfondens hemsida

Vänligen

Linda, team Barnonkologen