Hejsan!

Knappt 4 veckor kvar till vi släpps ut i den “riktiga världen”, med avklarat program bakom oss och med en mängd nya erfarenheter. Vi har utvecklats enormt och nu ska vi stå på egna ben, möta marknadsekonomin och etablera oss som ett medicintekniskt bolag!

Låter helt surrealistiskt att man har lyckats åstadkomma så mycket på så kort tid. Att fyra individer som jobbar tillsammans mot ett och samma mål kan göra så mycket!! Helt imponerad!

Vi hade vår första presentation, eller “pitch” som det så fint kallas, för externa aktörer i fredags för att ansöka om medel för att kunna fortsätta vår verksamhet.

Teamet har verkligen mognat till en väloljad och sammansvetsad grupp. Vi vet vart vi ska! Men det roligaste av allt, vi gör det tillsammans!

Hälsningar,

Christopher, läkaren

Onsdagen började med en workshop på Barncancerfonden dit representanter från de barnonkologiska klinikerna i Uppsala, Lund och Stockholm var inbjudna av CTMH och BCF i syfte att kartlägga gemensamma behov och spåna hur dessa kan tas vidare efter CIF-programmets gång:

Efter workshopen åkte jag till Konstfack för handledning med våra inredningsarkitekt-studenter Cecilia och Therese:

På eftermiddagen träffades gruppen på Open lab för att spåna företagsnamn medan vi drack champagne som Christopher tagit med sig:

På torsdagen skuggade Rebecca och jag en SSK på vuxenonkologen:

…samt hade handledning med Marcus och Lukas som gör examensarbete om förråd och beställningssystem på bonken, detta fastnade dock inte på bild.

Tiden går snabbt när man har roligt! Förra veckan hade vi besök av SLL Innovation som berättade om allt de gör och hur de kan hjälpa oss komma vidare. Bland annat fick vi höra om SLLs super 3d skrivare som används för att skriva ut bilden på käken. Vi hoppas kunna använda den så snart som möjligt!

Vi har också hunnit starta STING Test Drive Health och börjat skriva på vår affärsplan till venture cup.

PROXIUM

Föregående vecka var full av höjdpunkter!

Allt inleddes med mentorsmöte där vi fick betyget Simpel och genial samtidigt! på vår idé. På tisdagen invigdes läkarrummet som vår student Sophia slitit med sen i höstas. Klinikchefen var på plats, band klipptes och Sophia fick en blomma. Veckan avslutades med att Hanna och jag presenterade väl valda delar från klinikrapporten för MSI, en avdelning vid Akademiska sjukhuset som ansvarar för medicinsk teknik, sjukhusfysik och it. Till vår överraskning fick vi en liten present som tack! 🙂

Vad har bonken gjort den senaste tiden? Planerat, experimenterat, prototypat, gjort research, haft möten, sammanställt vår klinikrapport och haft handledning med våra studenter.

Arkitektstudenten Sophia, som jobbar med två av våra fem kliniklokala projekt, är nu färdig med läkarexpeditionen! Läs mer här:

Studenter ska förbättra miljön på barncancerkliniken

http://blogg.barncancerfonden.se/kliniska-innovationer/

Och se delar av resultatet här:

Under hösten var vi fellows på sjukhusen och fick på nära håll se hur sjukvården fungerar. För mina teamkollegor var detta en ny upplevelse och en helt ny värld. För mig var det min vanliga värld där jag är hemma men jag fick se på den från ett annat perspektiv och med ett nytt syfte.

Nu under vintern så har vi gått in i nästa fas av fellowshipet och det slog mig häromdagen att min värld bara växer och växer. Jag satt på ett möte med en av våra mentorer på hans kontor i centrala Stockholm. Vi blev mottagna direkt i dörren och visades in i ett fint konferensrum. På ena sidan rummet stod kaffe, te och vatten uppdukat i snygga designkannor med flera sorters småkakor och frukt fint upplagda. På andra sidan rummet kunde jag titta ut över stan och folket som rörde sig i vintersolen. När jag kopplade upp min dator till bildskärmen på väggen var det ingen sladdtrassel utan bara att ploppa in en liten USB dosa och trycka på knappen. Dosan hade så klart en egen designad hållare på bordet. Bekväma och snygga möbler, en tjock matta på golvet(!) och fin konst på väggen bjöds det också på. En del av er kanske undrar varför jag babblar på om dessa detaljer men då vet jag nu att ni inte jobbar inom landstinget. Och troligen inte inom kommunen heller. I min hemmavärld på sjukhuset så får man vara glad om det bjuds på kaffe “med vitt” ur en stor automat utan att man förväntas lägga en femma i burken. I senaste nummer av Dagens Medicin kan man läsa om indragna julbord och julklappar. När jag satt där och mötet precis skulle börja kom tanken “varför jobbar jag egentligen i landstinget?”

Att vara delaktig i clinical innovation fellowships är för mig att upptäcka en ny värld, eller snarare många världar. Jag börjar nu inse vad mycket jag har lärt mig och som idag är självklart men som jag hade ingen aning om för ett år sen när jag såg en liten annons i läkartidningen. En vän (och tidigare fellow) postade en länk på facebook om UX och jag fattade direkt att det handlade om user experience och vad det innebär. Jag har upptäckt makerkulturen och ytterligare en ny värld. Jag lär mig hur vården styrs och vem som äger vilka beslut, och att ibland äger ingen ett beslut och då kommer ingenting gå framåt. Jag har lärt mig att revenue och cash in inte alls är samma sak. Jag vet nu hur och när man ska söka patent för sin idé. Och IoT (Internet of Things) är ytterligare en värld som jag inte hade en aning om att den fanns.

Listan av hur min värld växer skulle kunna göras mycket längre och jag har nog inte fattat mycket av det jag hittills lärt mig. Som tur är har jag flera månader kvar inom fellowshipet att fortsätta göra ny upptäckter och min värld kommer fortsätta växa och växa. Och jag är rätt säker på att världen kommer fortsätta att växa för mig längre fram också.

Som svar på min fråga tidigare, varför jobbar jag egentligen i landstinget, kan jag bara säga att inga designade tekannor och småkakor går att jämföra med att få vara första personen i världen att hälsa på en ny människa som tar sina första andetag och att få gratulera de nyblivna föräldrarna till underverket.

Idag är det barncancer dagen och vi vill därmed hedra alla personer involverade i denna komplexa vardag. Patienter, familjer, anhöriga, forskare, sjukvård, och skola: alla har sina uppdrag för att göra livet för barn med cancer bättre för varje dag.

Gå gärna in på www.barncancerfonden.se och se vad som redan görs.

Vi tänder ett virtuellt ljus för er!

Hälsningar,

Team Barnonkologen

Hejsan!
Jag har idag tänkt börja prata om vad vi just nu främst pysslar med i projektet, nämligen intervjuer av patienter och personal ur vården.

Vårt projekt har mycket centrerat kring individen. Vi arbetar med patienter vars sjukdom orsakar utmattningssymptom och har stor effekt på deras vardagsliv – vilket jag nu i fredags nu fick ta del av då satt jag i en lång intervju kring med en person kring dennes upplevelser. Det som slår mig är hur mycket dessa personer blir begränsade av sina problem, hur enkla handlingar såsom att umgås med sina barn eller semestrar blir stora bekymmer. Dessa intryck är inte något som kan fås från inläsning eller samtal med vårdpersonal, utan det är först när jag talar med individer som lever och andas med sjukdomen som jag känner hur viktigt det är att vi kan åstadkomma något som hjälper dem i sitt dagliga liv.

 
Annars i veckan har vi varit på spännande studiebesök på OpenLabs och Makerspace som båda har sina lokaler vid KTH – vi har låtit ögonen vattnas över häftiga 3D printers och spanat in all annan användbar utrustning. Vi kommer troligtvis hänga mer hos dem under våren då vi nu börjar mer och mer arbeta med prototyper för vårt projekt!

Kring detta med protypande så kan det gå lite överstyr och skapar något intressanta lösningar. Men, det är väl det som man säger att man ska tänka outside the box??

Hade fint,

Kristoffer