Hur kan tiden gå så snabbt? Nu har vi avverkat 10% av fellowship programmet. Vi tittar framåt med skräckblandad förtjusning på kalendernoteringar så som “referensgruppsmöte 2”. När det gäller kliniklokala behov så känner vi oss ganska lugna, värre är det med behov som går att kommersialisera. Det är inget problem att hitta behov som skulle vara både ekonomiskt och mänskligt bra att lösa, men som troligast skulle kräva 5-10år av grundforskning för att hitta en lösning, om en lösning ens finns.
Därför har vi börjat funderat kring innebörden av med-tech, och vad med-tech betyder för oss i teamet. Vi har försökt att mappa upp vart i med-tech världen vi skulle kunna positionera oss när man tittar på vilka kompetenser vi har i teamet. Vi har under våra diskussioner funnit att det är lätt att man väljer ett behov eller en idé för att den låter avancerad och därmed låter mer med-tech, för att det låter så mycket coolare. Detta är dock livsfarligt tror vi. Vi tror att man måste till en början ha kompetensen att själva inom teamet kunna utveckla, testa och ha förståelse för det man tänker utveckla, detta så att man inte dag 2 behöver ta in 20 specialistkompetenser och själv inte förstår någonting om vad det är man försöker göra. Därmed inte sagt att vi siktar på att göra halkskydd för våta golv, men vårt mål är att skapa ett företag och då gäller det att välja vad man skall satsa på med stor försiktighet så man inte bränner energin på fel spår.
Stöldligan från vänster: Anders “Dräparn” Lindström, Anders “Vässlan” Westermark, Gaël “Gentlemannatjuven” Chosson och Maria “Honey trap” Lindström
Vi har försökt att vara duktiga på att berätta för alla vilka vi är och vad vi gör på kliniken. I ett led i detta så gjorde vi en kort presentation som vi skrev ut och har lagt på borden i fika rummen runt om på kliniken. Vi en intervju av en undersköterska kom det fram att hon först trodde att det var en varningslapp för tjuvar som kliniken hade delat ut, detta eftersom dom haft problem med stölder. Ridå.
