Julen närmar sig med stormsteg (särskilt i vissa delar av landet, läs: Ivar), och som inom de flesta verksamheter är det många deadlines innan stundande ledighet. Vi arbetar med två spår i nuläget; tillsättning av examensarbetare till de lokala projekten på kliniken, samt slutfinish av de 4 möjliga kommersialiserbara behoven som ska presenteras på måndag.
Vi har haft många sökande till de ex-jobb vi erbjuder, och alla studenter vi intervjuat har framförallt lockats av att projekten känns meningsfulla. Förhoppningsvis finns stor potential till implementering av eventuella lösningar då kliniken har ett stort intresse och engagemang i vårt arbete. Rörande våra kommersialiserbara behov är det utmanande att bedöma huruvida de verkligen har en potentiell marknad. Vi har i veckan brainstormat tekniska lösningar till behoven, och det har varit befriande att tänka lite fritt utan att begränsas till vad som är möjligt eller inte ur ett marknadsperspektiv. Ibland upplever vi arbetsmetodiken forcerad och det kan kännas svårt att ta fram lösningar till behov som vi inte riktigt känner oss säkra på. Är detta verkligen det vi vill satsa på? Hur vet vi att vi inte väljer bort världens möjlighet, dvs väljer fel och misslyckas?
För att nyansera innebörden av misslyckande var tre ur teamet på TED Talks, Stockholm i veckan. Temat var ”Embrace Failure” och vi fick lyssna till inspirerande talare med olika perspektiv på, och erfarenheter av misslyckande. Flera beskrev hur misslyckande är en väg till framgång. Ett tillsynes banalt exempel – du studsar en boll och kastar mot en korg, du träffar inte de första 99 gångerna men sätter den 100e bollen, du har lyckats! Återkommande talades det också om hur rädda vi är att misslyckas och hur denna rädsla oftast är största hindret för att satsa på vår passion. Kanske talar vi lite om hur viktig misslyckandet är för framgång och hur ointressant det kan vara att enbart höra om människor och företags framgång?
