Två veckor har gått av den fem veckor lång observationsfasen och den första förvirringen har lagt sig. Vi börjar få kläm på flödet av patienterna och vad varje yrkesgrupp har för ansvarsområden (även om det ofta tycks råda en viss förvirring på just den punkten i det dagliga arbetet).
Våra arbetsuppgifter just nu går helt enkelt ut på att observera personalens arbete. Vi har redan samlat på oss flera hundra observationer, varav ca en fjärdedel har gjorts om till konkreta behov. Exempel på observation kan vara:
ID: #55 / Plats: M71 & M73 / Datum: 20141009 / OBS: “SSK missar att sprita händerna när denne har saker i händerna”
Orsaken är att det inte finns någon form av avlastningsyta. Motsvarande behov kan då vara:
#21 / “Vårdpersonal behöver enkelt sätt kunna rengöra händerna innan de går in i pat. rum, även om de har saker i händerna.”
Vad ser du för behov här?
Det största problemet, i alla fall för en ingenjör som jag, är att inte direkt börja tänka på hur en lösning skulle se ut. Automatiskt börjar man fundera på hur ett potentiellt avlastningsbord skulle se ut och var det skulle stå.
Problemet med att direkt börja tänka på lösningar är att man lätt begränsar sig i hur man tänker. Det är lätt att man istället bara skriver ned de observationer där man på stående fot kommer på en bra lösning och då är det oundvikligt att man missar observationer och behov som kanske är betydligt större och viktigare.
Vi har två veckor av observationer kvar och jag hoppas att jag på den tiden lyckas öva upp min förmåga att återigen se på världen mer som ett barn och mindre som en ingenjör. Bort med fem år av utbildning och fram med nyfikenheten.
En ingenjör förklädd till vårdarbetare utanför M71.
