Då var ytterligare en vecka över och det känns verkligen som att tiden bara flyger förbi. Denna vecka var extra intressant då det var dags för vår referensgrupp på kliniken att rösta fram vilka behov som ska bli examensarbeten nästa vår. Så på tisdagen begav vi oss ut till Solna igen, utan några konkreta förväntningar över vilka behov som skulle överleva. Och likt en högtidlig konklav förseglade vi dörrarna när mötet inleddes, med målet att genomföra utslagningsprocessen utan några avbrott (eller riktigt så illa var det inte, en fikapaus hann vi ändå med). Efter tio presentationer från vår sida, två röstomgångar från deras sida och några gemensamma diskussioner mellan åt, nådde referensgruppen konsensus och tre behov blev korade.
Resten av veckan ägnades delvis åt att formulera examensarbeten och försöka hitta hungriga och intresserade studenter. Men också åt att jobba vidare med de kommersialiserbara behoven, som står på tur inför nästa utslagningsrunda. Vi hade även nöjet att få träffa vår tredje mentor Magnus Öhman under mentorsmöte i veckan, som gav flera bra tips och idéer på hur vi ska fortsätta arbeta med behoven. Vi vill även ta tillfället i akt och tacka Erik Thelin, som kunde ställa upp och närvarade vid mentorsmötet för att dela med sig av sina tankar och erfarenheter ur en läkares perspektiv, vilket uppskattades stort.
Tiden på kliniken var otroligt kul och lärorik, och vi kunde inte ha fått ett bättre mottagande av personalen. Inte allt för sällan kände man sig som ett evigt störningsmoment med alla våra frågor och påklistrade närvaro, men det påverkade inte personalen och istället fick man höra något i stil med ”ja men kom lite närmare så ser du bättre” och ”jajamän de bara och fråga på”.
Tack ska ni ha!
/ Jano Dib – Team Neurokirurgi
