Vi letar förbättringsområden på en hjärtklinik som är synnerligen välfungerande. Kliniken har en effektiv organisationsstruktur, inspirerande ledare och många pågående förbättringsprojekt – och presterar även högt enligt flera kvalitetsregister. Trots hög belastning på akuten, mottagningarna och avdelningarna, välkomnas vi och ser hur medarbetare arbetar och skrattar tillsammans. På en avdelning inleder man till och med nästan varje arbetsdag med gemensam morgongympa (och massagetåg).
Gymnastik och massagetåg på morgonen – kan en morgonrutin ens bli bättre än så?
– – –
5145 km sydväst om vår hjärtklinik bor det en tjugoårig grabb, Ahman Amin Bodla, i Pakistan. Ahman tycker om kampsport men skiljer sig från alla andra tjugoåringar som inspirerats av Chuck Norris. Han har utvecklat en unik talang då han inte bara slår säckar – han slår världsrekord. Förra året sedan slog han världsrekordet i antal slag mot en boxningssäck på 15 sekunder.
Hur många pyttesmå slag hinner man slå på 15 sekunder? Om man hinner med 3 slag varje sekund blir det 45 slag – och om man är dubbelt så snabb hinner man slå 90 slag.
Och Ahman? Hans rekord är 190 slag.
Det låter omöjligt – men sedan ser man klippet och hur han har anpassat sina slag efter ändamålet. Underarmarna susar fram och tillbaks i ultrarapid, så snabbt så att kameran inte hänger med. Han har optimerat sin ställning, sin teknik och sannolikt också sina muskelfibrer efter lång och ihärdig träning med just snabba och korta slag. Och efter att ha sett honom vibrera iväg 190 slag på 15 sekunder verkar den omöjliga prestationen inte längre lika omöjlig.
– – –
Vi har successivt börjat förstå mer av hjärtklinikens verksamhet – och ju mer vi förstår desto mer ser vi komplexiteten, som alltid kommer att finnas i ett statiskt system som ska ta hand om ändlösa biologiska permutationer (men inte nödvändigtvis finnas i morgongympan). Våra naiva okunniga ögon tillåter oss dock att närma oss komplexiteten med dumma frågor som ”Varför gör ni det på just det sättet?”.
Dumma frågor är användbara – och i kombination med hjälpsamma människor som svarar på frågorna börjar man hitta behov. Vi har upptäckt flera situationer där olika behov verkar hamna i konflikt. Å ena sidan vill man se till att patienter får komma till en mottagning så snart som möjligt – men samtidigt vill man att patienterna ska få träffa just sin läkare alla gånger. Å ena sidan vill man standardisera överföring av patientinformation när en patient ska läggas in från akuten till en avdelning – men samtidigt vill man behålla ett flexibelt system som kan anpassa sig efter alla de olika situationerna som kan uppstå.
Vid första anblick kan detta te sig omöjligt att lösa. Men likt Ahman och hans boxningssäck, måste man veta vilket rekord man vill uppnå innan man börjar slå på säcken. Enda sättet att bli riktigt bra på något är att utforma ett system (eller ett träningsschema) för just det ändamålet. Om Ahmans mål hade varit att slå snabbt, och inte specifikt att slå så många slag som möjligt inom 15 sekunder, är det inte säkert att hans slagteknik hade optimerats för just det ändamålet.
Vi lägger därför mycket tid på att förstå behovet – vad är det man faktiskt vill åstadkomma? Är behovet att varje patient ska ha en egen läkare eller är det snarare att man vill se till att läkaren är väl insatt i fallet, att patienten känner förtroende för sin läkare och att man som patient ska känna sig sedd?
Beroende på behovet, eller målet, så är vägen dit annorlunda. Och då vi fortfarande arbetar med att förstå behoven har vi inte börjat slå på boxningssäcken. Men vi har börjat lära oss om vilka rekord hjärtkliniken har och vilka rekord som står näst på tur. Och även om säcken står orörd i ett hörn har vi i teamet införskaffat boxningshandskar inför nästa runda…
/Jonathan
