Under hösten var vi fellows på sjukhusen och fick på nära håll se hur sjukvården fungerar. För mina teamkollegor var detta en ny upplevelse och en helt ny värld. För mig var det min vanliga värld där jag är hemma men jag fick se på den från ett annat perspektiv och med ett nytt syfte.
Nu under vintern så har vi gått in i nästa fas av fellowshipet och det slog mig häromdagen att min värld bara växer och växer. Jag satt på ett möte med en av våra mentorer på hans kontor i centrala Stockholm. Vi blev mottagna direkt i dörren och visades in i ett fint konferensrum. På ena sidan rummet stod kaffe, te och vatten uppdukat i snygga designkannor med flera sorters småkakor och frukt fint upplagda. På andra sidan rummet kunde jag titta ut över stan och folket som rörde sig i vintersolen. När jag kopplade upp min dator till bildskärmen på väggen var det ingen sladdtrassel utan bara att ploppa in en liten USB dosa och trycka på knappen. Dosan hade så klart en egen designad hållare på bordet. Bekväma och snygga möbler, en tjock matta på golvet(!) och fin konst på väggen bjöds det också på. En del av er kanske undrar varför jag babblar på om dessa detaljer men då vet jag nu att ni inte jobbar inom landstinget. Och troligen inte inom kommunen heller. I min hemmavärld på sjukhuset så får man vara glad om det bjuds på kaffe “med vitt” ur en stor automat utan att man förväntas lägga en femma i burken. I senaste nummer av Dagens Medicin kan man läsa om indragna julbord och julklappar. När jag satt där och mötet precis skulle börja kom tanken “varför jobbar jag egentligen i landstinget?”
Att vara delaktig i clinical innovation fellowships är för mig att upptäcka en ny värld, eller snarare många världar. Jag börjar nu inse vad mycket jag har lärt mig och som idag är självklart men som jag hade ingen aning om för ett år sen när jag såg en liten annons i läkartidningen. En vän (och tidigare fellow) postade en länk på facebook om UX och jag fattade direkt att det handlade om user experience och vad det innebär. Jag har upptäckt makerkulturen och ytterligare en ny värld. Jag lär mig hur vården styrs och vem som äger vilka beslut, och att ibland äger ingen ett beslut och då kommer ingenting gå framåt. Jag har lärt mig att revenue och cash in inte alls är samma sak. Jag vet nu hur och när man ska söka patent för sin idé. Och IoT (Internet of Things) är ytterligare en värld som jag inte hade en aning om att den fanns.
Listan av hur min värld växer skulle kunna göras mycket längre och jag har nog inte fattat mycket av det jag hittills lärt mig. Som tur är har jag flera månader kvar inom fellowshipet att fortsätta göra ny upptäckter och min värld kommer fortsätta växa och växa. Och jag är rätt säker på att världen kommer fortsätta att växa för mig längre fram också.
Som svar på min fråga tidigare, varför jobbar jag egentligen i landstinget, kan jag bara säga att inga designade tekannor och småkakor går att jämföra med att få vara första personen i världen att hälsa på en ny människa som tar sina första andetag och att få gratulera de nyblivna föräldrarna till underverket.
